Vi ses i Nangiala, Jonatan!
Okej hehe jag vet att det inte blev särkskilt långvarigt som jag skrev här på denna bloggen, men jag vet inte. Jag behövde en ny blogg att få inspiration från. Så jag skulle verkligen bli jätteglad om du ville kolla in den. http://footmark.blogg.se/?tmp=24194805
Yep, det är min nya blogg, hoppas du gillar den.
Klara.
-17 grader
Ingen träning idag tyvärr på grund av min jävla mage. Magkatarr igen. Jag verkar få det jätteofta nuförtiden. It sucks. Så jag gick hem precis när fysiken skulle börja. Det var en konstig känsla att åka hem och veta att de andra fortfarande satt och blängde i sina böcker. Tehe.
Imorgon har vi schemafri dag! Det ska bli skitkul. En av våra mentorer, Pär, är tydligen jättebra på yoga, så det ska vi göra på förmiddagen. Sedan har vi rast och sedan ska vi ner till hemkunskapen och göra lunch. Pär är hemkunskaplärare också, och han frågade om vi ville äta skollunchen eller göra egen lunch, och vad väljer man då? Skollunchen! Ja! Eller nej. Så vi får god mat, OCH får ha hemkunskap! Yes. Märta skulle bli stolt över att jag är så positiv.
Men nu ska jag som vanligt vara lite negativ. Det är så kallt ute! Och snöigt. Imorse när jag gick hemifrån så var det -17 grader ute. Jag vill bara att det ska bli vår och snön ska försvinna så att jag kan ha jeansjacka och converse. Tänk så härligt.
Klara.
Comeback med stil
Hej igen!
Okej, jag vet inte om det kommer bli så långvarigt det här, men jag hade tänkt att börja skriva lite på bloggen igen och se hur det funkar ihop med alla gräsliga läxor som jag har att göra på kvällen. Fast... ja, som sagt, vi får se hur det går.
Nu borde jag verkligen ta mig upp ur min underbara säng (där jag tro det eller ej har gjort mina läxor) och städa upp alla de helvetiska sakerna som ligger och dräller på mitt golv. Lite kuddar, kläder och böcker utspridda lite här och där. Men vi får se hur det blir med det.
På morgnarna försöker jag verkligen att ta mig upp ur sängen, men den är så varm och mysig att det liksom inte går... Mitt fina och underbara täcke med katten Gustaf på. Det känns förskräckligt att svepa det av sig och kliva ut i kylan utanför sängen. Så här är jag igen! Jag kommer väl att bli en datanörd igen då. Suck. Men det kan inte hjälpas. Fast jag tänker inte sitta flera timmar om dagen och skriva, så det blir nog inte mer en ett eller två om dagen.
Klara.
