Jag har tänt ett ljus för alla som jag saknar. Min katt. Farmor när hon var pigg och frisk. Alla vänner som jag har förlorat. Mitt oskuldsfulla barnjag. Jag ler medan jag skriver det här. Det är mycket som man behöver tänka på på dagarna. Jag låter bara allt rinna av mig. Tillåter mig att gråta över folk som jag saknar och kommer att sakna. Jag är inte ledsen. Det känns skönt att sitta i skräddarställning med ett enda ljus framför sig som lyser upp ansiktet och lyssna på Halleluhja. Mitt rum luktar av rökelsen som jag nyss släckte. Jag älskar att vara såhär lugn.

Jag tänker över helgen. Advent. Jag älskar julen.

Jag ska vara med Alicia på lördag som jag inte har träffat på evigheter. Sedan vet jag inte vad jag ska göra på söndagen. Vi får se.

Klara.